Livet på Land, sista inlägget på bloggen

Detta blir sista inlägget på bloggen.


Vi har nu börjat anpassa oss till livet på land och vardagen börjar sätta sig. Stina har börjat jobba på sjukhuset här i Norrköping och jag har så smått kommit in i mitt nygamla jobb.
Vi slog till på ett litet hus med cykelavstånd till centrum och väntar nu på att få flytta in och ge oss i kast med husägandet som vi ser mycket fram emot.
Vi har hållit ett antal föreläsningar om vår resa och de verkar vara omtyckta. Vi får ofta frågan om vi är sugna på att åka iväg igen.

Svaret är att just nu är vi inte det, utan vill satsa på landbacken. Men att Stillahavet ligger där i bakhuvudet och ruvar så vem vet, men i vilket fall så dröjer det ett bra tag.


Den största behållningen av resan har helt klart varit alla de människor vi mött. Vi håller koll på diverse bloggar och imorgon skall vi träffa "Oliverna" på den sista av våra föreläsningar.


Vi önskar all seglande vänner -Fair Winds och för er som inte kommit iväg ännu -Håll drömmen vid liv och det svåraste är att ta beslutet när ni gjort det så löser sig resten...

Over and Out..

Stina & Andreas

Hemnet.se

Ja det är det som gäller för oss nu i stället för Passageweather och UGrib. Kändes väldigt, väldigt konstigt att lägga till i Herrstaberg, Norrköping och inse att nu är resan verkligen SLUT. Inget mer väder att hålla koll på, ingen rutt att plannera, inga seglings- eller båtutmaningar att tackla utan nu gäller helt andra utmaningar, som att hitta någonstans att bo på landbacken.
Nada ligger ute till försäljning även om det är sent på säsongen. Hon är en båt för de stora haven och vi köpte henne som en projektbåt, men det är ändå lite sorgset.

Norrköping - The End

Efter att ha seglat runt Sveriges kust från Lomma ligger vi nu i Bråvikens inlopp. Längst med kusten har vi hälsat på familj och vänner och det har blivit härliga återseenden. Idag kastar vi loss för sista gången på denna resan och seglar till Norrköping, när vi går under Händelöbron i eftermiddag är vår resa slut.
För de som har lust att möta upp så hoppas vi vara i Norrköping vid 3 tiden.  Vi återkommer med mer exakt tid och plats senare.

Lomma, Skåne, Sverige

Nu ligger Nada förtöjd vid svensk brygga för första gången på ett år (i lomma). Redan i Falsterbokanalen möttes vi av vänner och det blev ett kärt återseende.

Inläggen framöver kommer kanske att bli lite kortare nu när vi är tillbaka i sverige men vi kommer att hålla liv i bloggen ett bra tag till. Vi kommer att komma med lite återblickar på vårt år så fort vi har landat lite.

Kiel kanalen - Hemlängtan slår till

Precis hur mycket vi har saknat Sverige och hur "mätta" vi har varit på de stora haven slog oss så fort vi slussade in i Keil kanalen från Elbe. I ett slag försvann många av de utmaningar vi har kämpat med det senaste året, men kanske mest de senaste månaderna. Tidvatten, strömmar, vågor, dyningar, kalla havsvindar och långa etapper ligger nu bakom oss och är en del av det fantastiska år vi har varit ute.

Dessa byttes ut mot doften av nyklippt gräs, prunkande grönska och fuktig jord. Svenska fåglar som änder och svanar simmade i kanalen och ett landskap som är precis som ett svenskt sommarlandskap bredde ut sig, man fick en klump i halsen när hemlängtan slog till med full kraft.

 

Vi har nu mindre än 120 distans kvar att segla (lika med en bra dygnsetapp på de långa överfarterna) och vi hoppas vara hemma om 3 dagar.

 

Vi angör Skåne först, där många roliga återseenden väntar, men också lite tråkiga saker att ta tag i. När vi fortsätter upp mot Norrköping vet vi inte just nu men det dröjer minst en vecka.

 

 

 

Holland

På väg igenom kanalerna i det konstanta regnandet, det har regnat mer eller mindre här i Holland i 6 veckor-man kan ju tycka att dom har nog med vatten.

Jätte tankers för ankar, passera ett 40 - tal av dom.

Slussning in till en av Hollands insjöar.

Det är här det är som tuffast med 24 h ösregn och vindar aldrig under 10 m/s. När vi var tvugna att vända på kanalen för att vänta in en bro öppning riskera vi att skada båten.

Idag åker vi vidare mot kielkanalen.

Tillbaka i Holland

Vi ar nu i Holland (detta skrivs i Amsterdam) och p.g.a. det daliga vadret sa gar vi kanalerna. Vi aterkommer med ett langre inlagg senare.

Cherbourg

Fjorton dagar till havs och vi är framme i Franska Cherborug och trampar fastmark igen - den här gången det riktiga fastlandet och land där vi varit förut. Cirkeln är sluten, för knapt ett år sedan låg vi i samma marina och det känndes välbekant att angöra marinan här.

Dom sista två dygnen hade vi äntligen vind - styv kuling akter i från och när strrömmen var med oss gjorde vi drygt 6 knop - underbart att göra sån fart när man längtar till land. Vi seglade med spriad indragen genua som vi senare bytte till focken och vi fortsatte att forsa fram. Dagarna innan satt vi och kämpa med tafliga vindar på 3 - 4 m/s och fick gå för motor en del, total motorgång blev 52 h.
Där ute såg vi inte så mycket, en och annan fraktbåt på håll, en flock delfiner som besökte oss av och till en dag annars hyfsat döt där ute i det blå. Men desto närmare land desto mer av civilisationen gör sig påmind - conteinerfartygen kommer. Nu när vi har AIS kan vi se stora fartyg på sjökortet långt innan vi vissuellt ser dom - fartygen plöjer motsjön i 10 - 15 knop och dom väjer inte för något, både fascinerade och skrämmande att se och segla i deras närhet.

Maten ombord när vi seglar blir tillslut ganska enahanda och det urartar tillslut i pasta, nudlar med en och annan corned biff som öppnas då proteni tillskott behövs. Så restaurang besök står högt på listan när vi väl kommit i land - både på Azorena och här. Idag blev det ett välunnat restaurang besök. När vi for hemifrån så fick vi ett extra tillskott i resekassan från våra vänner för just lite lyx och det har vi använt till just lite extra lyxiga restaurang besök - som i kväll. Tre rätters - gravad lax med chevreröra sen Normandiskt lamm från gillen och avsluta med en tiramisu :-) Mmmm.

Det är kallt och alla varma kläder vi kan hitta är på.

Container fartyg på G, inte läge att hävda företräde för segel

Fördäcksgasten kollar segel

Sakta, sakta, dag 9

Här går det långsamt framåt, tur med vädret har vi inte. Underriggad som Nada är så behöver hon lite vind för att ta sig fram och vi har aldeles för lite av det just nu. Annars är väl allt bra, idag har vi sett valar på ganska nära håll och det livade upp lite och solen skiner. Egentligen tänkte vi bada när vi stannade till len stund men 16 grader i vattnet är icke badbart enligt våra refferenser just nu.

 

Position: 46 38 N , 15 04 W

Kurs: 65 grader

Vind: Vad då vind?

Fart: 4,5 kn med motor

Mot fastlandet, dag 5

Så gav vi då oss iväg på nästa långa överfart dagen innan midsommar, d.v.s.nästan exakt ett år sedan vi gav oss iväg från Norrköping.

 

De två första dagarna slog vi reckord i seglad distans men sedan kom motvinden tillbaka och vi har nu kryssat i 10m/s i nästan två dygn.

 

Vi tycker att det har varit mycket segling den senaste tiden med bara 14 dagars mellanrum på Azorerna och vi känner oss ganska trötta på det redan nu.

 

Temperaturen har också gått ner betydligt och vi fryser trotts att vi har alla plagg på oss, brrr.

 

Lite intressant är det att när vi kommer fram så angör vi fastlandet för första gången sedan vi lämnade Marrocko.

 

Vi har drygt 800 distans kvar. Vår position är 43 18 N , 20 41 W

Azorerna

Hortamarina, i bakgrunden ligger grannçn Pikos vulkanberg.

Efter att ha angjort klassiska seglarhamnen Horta och besökt lika klassiska Peters Bar så vilade vi upp oss en dag innan vi började se oss omkring i omgivningarna. Vi började också att fundera hur vår målning på piren skulle se ut, alla atlantenseglare som angör Horta målar en bild på piren för att få tur med vindarna resten av resan. Det kan vara en skröna, men varför ta en risk att det är sant.

Vi hyrde bil med S/Y Olivia en dag och såg oss omkring på ön. Alla öarna i Azorerna är vulkaniska men de är väldigt olika till utseende. Faial är väldigt lik Sverige, förutom en och annan banan och annanas planta, och vi fick hemlängtan av att köra runt på ön, uppleva svenskt sommarklimat och höra koltrastarna sjunga.
Egentligen hade vi tänkt oss att vi skulle segla över till Pico, ön bredvid som bara ligger 5 nm bort, men när det visade sig att det inte fanns några bra ankringsplatser precis över från Horta så bestämde vi oss för att låta båten ligga kvar i Horta och ta färjan över i stället. Vi hyrde bil (åter med S/Y Olivia) och åkte runt ön. Pico har annorlunda landskap än Faial, här är spåren efter den vulkaniska aktiviteten större och stränderna består nästan enbart av stelnad lava. Pico är känt för sitt vin och vi såg många vingårdar (speciellt är hur man odlar vinet i små sänkor i marken omgärdade av murar för att skydda vinrankorna mot vind och kyla). Pico är Portugals högsta berg med sina över 2000 m, tyvärr han vi inte ta oss upp till toppen utan fick nöja oss med att beundra den från hamnen i Horta.

Vi låg i Horta en vecka innan det var dags att dra vidare mot Angra de Heroismo på Terceira och tjurrusningarna på festivalen Sanjoanina.

Tjurrusningarna går till så att de olika kvarteren i Angra de Heroismo hyra in tre eller fyra tjurar modell större. Dessa kommer lastade i lådor till kvarteret, där förses de med ett långt rep runt halsen (ingen strypsnara eller så utan bara som ett långt koppel). Därefter fattar 5-6 stadigt män den andra änden av repet och tjuren släpps ut bland de spänt väntade män och kvinnor som skall vara med på rusningen. Tjuren som vid detta lagt är smått irriterad ger sig sedan efter folk och fä i full galopp och det gäller för de som är med i rusningen att:
1: Komma så nära tjuren som möjligt.
2: Komma undan med så lite skador som möjligt.

Männen som håller i andra änden av repet har som uppgift att försöka hålla tjuren innan för de avspärrningar som är gjorda och försöka undvika allt för allvarliga sammanstötningar mellan tjuren och deltagarna. Sanningen skall sägas att det låter värre/mer spännande än det är då det oftast räcker med att tjuren vänder på huvudet och tar några steg för att hella skocken med människor skall springa för livet. Vi såg aldrig någon som blev rejält tilltufsad.
Bil hyrdes givetvis också på Terceira och ön utforskades, tillsammans med s/y Olivia - givetvis.

Nu ser vindarna ut att bli bra de närmaste dagarna så vi ger oss iväg idag (torsdag 23/6) mot Engelska kanalen, exakt var får vindar och väder bestämma. Vår avfärd härifrån blir också slutet på vår resa tillsammans med S/Y Olivia. Nästa gång vi ses blir i Sverige. Känns vemodigt att nu gå skiljda vägar och veta att när vi ses nästa gång så är båda våra resor över. Vi siktar på att komma hem till Sverige så for som möjligt nu när vi lämnar Azorerna. S/Y Olivia förlänger sin resa med Irland och Skottland och vi hoppas de får en härlig tur, följ Oliverna.

Peters bar i Horta, öl på väg ut.


Målning i Hortas marina.

På bil utflyckt med Oliverna.


Bland vulkanberg på Piko.

Det finns inte mycket till sandstränder på någon av öarna.

Vinodling i vulkansten.

Terceira - det ryker lätt ur berget.

På väg ner i en stelnad lava ström som bildat en grotta pa Tercida tillsammans med Oliverna.

Utsikt över Terceiras beteshagar.

Tjurrusning, vi höll oss bakom en mur en meter upp

Överfarten i bilder

Den seglande Portogisiska örlogsmaneten

En nyfiken Rödnäbbad tropikfågel som följede efter oss ett tag.

Andreas är uppe och revar storseglet i regnet när vinden börjar öka.

Mesanstagsseglet förbereds att hissas det var inte uppe många gånger men det passade bra...

...att dra upp det på Nationaldagen.

Soluppgång

Och så äntligen Azorerna i sikte - vi spinnaker seglar in mot marinan i Horta.

Här i Horta ligger vi tillsammans med dryga 300 andra segelbåtar. Det är en underbar känsla att komma iland igen världen gungar ett tag innan det så självklara landlivet tar över. Vi har mött dom andra svensbåtarna och var igår ute och fira på Peters bar tillsamman med dom. Vi kom tidigt i säng och sent upp i morse härligt att få sova ut och slippa bli väckt var 4:e timme. Imorgon blir det troligen en biltur på ön tillsammans med Oliverna.

Nu ser vi Azorerna

Nu har vi bara 15 nm kvar till hamnen i Horta! 

 

Igår kom en stor delfin flock och lekte runt båten. Vi kände det som att de hälsade oss välkomna till Azorerna och gav oss tur med vindarna idag. Vi har frisk akterlig bris och seglar spinnaker, Nada far fram som ett expresståg.

 

2412 nm har vi seglat på 27 dagar.

På upploppet, Mot Azorerna dag 26

Nu är vi snart där! Tjihoo... Nu har vi bara 147 nm kvar till Faial och hamnen i Horta. Vi siktar på att vara i hamn imorgon em eller kväll, kosta vad det kosta vill. Högtrycket ligger med centrum över Azorerna igen och vi har dåligt med vind vilket göra att det just nu kostar diesel att nå målet, men det får det göra nu vill vi i hamn.

 

Dags att summera denna vår längsta resa på världshaven.

 

Vi har flera gånger de senaste dagarna refflekterat över hur absurt det känns och låter när vi konstaterar att vi nu varit ute på havet i nästan EN MÅNAD. Konstigt nog känns det inte som en månad. Vi känner oss båda rätt pigga mentalt och fysiskt. Vi tror det beror på följande faktorer:

- Erfarenhet från förra överfarten.

- Mer varierad segling, väder under denna turen.

- Vi har haft sällskap av ett antal andra svenska båtar över och som vi har haft kontakt med under resans gång. Vi har ett litet inofficiellt Atlantiskt race kan man säga (och just nu ligger vi väl som vanligt bland de sista, men, men).

- Dyningarna som dominerade förra överfarten har inte synts till.

 

Tyvärr har vi inte sett så mycket av djur eller natur. Dock hade vi besök av delfiner för någon dag sedan. Valar hade vi hoppats att vi skulle få se men det har vi inte gjort än så länge. Lite roligt är att det finns fiskar här ute (mindre sådana) som tar allt flytande i besittning, även Nada. Vi har haft följe av en liten svart och vitrandig fisk ett par veckor. Vi fattar inte hur den hänger med men vi ser den då och då under botten eller simmande precis framför båten.

Fartyg och andra båtar har passerat men inte många. Vi har inte fiskat så mycket så någon MahiMahi eller annan färsk fisk har det inte blivit. Vi har dock läst och lyssnat mycket på böcker.

Vädret har som sagt bjudit på härliga seglardagar, gråmulna segeldagar, regn, kuling, stiltje med bad och har hållit oss sysselsatta antingen med det ena eller det andra men oftast med frustration över att det blåst lite förlite.

Det var fem svenska båtar som startade samtidigt - Pamina har kommit fram - Balder, Angelika kan ligga lite efter oss. Olivia kommer att gå i mål några timmar före oss då dom gick om oss får någon dag sedan...

När vi kommit i hamn skall vi låta Nada vila lite i marina (det har hon inte legat i på nästan ett halvt år), vi skall ha fast mark under fötterna, duscha, vila och sedan fira på Peters bar att vi har kommit så här långt. Lite bilder kommer vi även då kunna lägga upp.

Just Nu: 37 05 N ; 30 55 W ; 5kn ; 52 grader ; klart väder o svag bris

På väg mot Atlantis, Azorerna dag 22

Legenden säger att Azorerna är det som finns kvar av det sjunkna riket
Atlantis och om tre dagar passerar vi över Atlantisberget - det grundar upp
fr 2600m till 117m, en grynna på Atlanten.
Vi kan nu seriöst börja att räkna ner tills vi själva får se om det är
resterna av ett svunnet rike vi varit på väg till i nu snart en månad. Vi
har 500 nm kvar att segla och förhoppningsvis mindre än en vecka. Vi sitter
båda och stirrar på loggen som sakta tickar ner sjömil för sjömil, annat som
också tickar ner ju närmare vi kommer är vatten temperaturen som gradvis
sjunkit från 28 gr till nuvarande 21 gr.
Vi börjar bli eller kanske har vi varit ett tag nu trötta. Trötta på att
inte vara framme någon gång, att båten är lovgirig, att kläderna är sunkiga,
sängkläderna i vår enda sjökoj som vi bådar sover i är ofräscha, gungandet
och FUKTEN. Nätterna är värst då stiger hygrometern till över 90 % och
tangerar säkert 100% mitt på natten då allt dryper i en kylig fukt.
Segling de senaste dgarna har varit ok och idag är den riktigt underbar och
vi
gör god fart mot målet med vinden in fr sidan el aktern.Vädret är
fortfarande blandat men mestadels mulet.

Position kl 20.00 UTC
33 27 N; 36 24 W, kurs 50 gr, 5,5 knop

Mot Azorerna dag 18

Efter tre tuffa dygn med kuling från sydost och grov sjö, börjar nu livet återgå till det normala.

 

Vi gör god fart mot Azorerna och är nu nere på tresiffrigt avstånd. Vi vågar ännu inte sia om när vi är där men vi längtar.

 

Position: 30 51 N ; 43 45 W

Kvar till Azorerna 875 Nm, snart dags för fendrarna :-)

Kurs just nu 75 grader

Fart 5 kn

Väder: Klart, 8 m/s

Mot Azorena dag 13

I förgår konstaterade vi att vi kommit 3 N närmare målet - vilket skulle
betyda dryga 400 dagar på sjön om vi höll den takten för att komma fram...
Igår på morgonen slutade det blåsa och vi starta motorn för att tuffa på 7 -
8 h. Gjorde ett badstopp för att pigga upp oss i missären som byggts upp
ombord och livet kändes väll något bättre, fick besök av tre nyfikna fåglar
och två fiskar - dom är snabba att leta upp oss! Igår kom vi äntligen in i
ett område med bättre vindar och vi kunde åter styra mot Azorena så det
finns hopp om att vi ska komma dit inom 15 dagar om vi har tur - nu är det
bara 1260 N kvar...

Våran position just nu:
27 16 N
49 53 W
60 gr, bidevind i 4 knop och lätt gropig sjö. 12m/s just nu.

Nu blir det lunch här ombord idag blir det - bacon, ägg och vitabönor.

Stationärt lågtryck

Det gick ett program på TV för några år sedan, jag tror det hette Nattsuddarna eller något liknande. Del av vinjetten gick "då sitter man här som ett visset bär och det börjar likna missär...". Kan kanske få starta detta inlägg även om misär är lite hårt.

 

Vi har skrivit det ett antal gånger på denna blogg tidigare och än en gång är vi tvugna att upprepa den trollformel som har förhäxat delar av vår resa. Det är ett konstigt väder år i år.

 

Vi har nu varit ute i 11 dagar och hitintills har det gått väldigt bra. För två dagar sedan kilade dock ett lågtryck ner sig mellan fastland Nordamerika och högtrycket över Azorerna (som i år ligger väldigt högt). Detta gav regn, kraftiga frontbyar och stiltje om vart annat. Det hade väl inte varit en så "big deal" för att nu sno Mc Donalds reklamen om det inte hade varit för att det blev "stationärt". Utan att gå in för mycket på det hela så ligger vi nu med ett stationärt lågtryck över oss som dels böjer av vindarna åt ost och som skapar en ganska saftig front där det möter högtrycket över Azorerna med förutspådda vindar på 12-15 m/s - motvind vilket gör att vi för tillfället går söderut - felriktning. Riktigt hur vi skall ta oss igenom detta och på allvar sätta kurs på Azorerna får framtiden utvisa  följer noga vädret för att se när/om en öppning uppenbarar sig7 så att vi kan börja gå mer öster ut 60 gr mot målet.

 

En besatthet av väder är för övrigt något som kännetecknar de långa etapperna till havs. Man följer minsta lilla moln, minsta lilla vindby, vågornas utveckling, sol, måne allt följs med vaksamma ögon och spelar stor roll för livet ombord.

 

Dom lite lustiga portugisiska örlogsmaneterna ses fortsatt glida förbi båten. Dessa starkt brännande maneter kan blåsa upp ett litet segel som sticker upp över vattenytan och som de faktiskt seglar med. Till skiljnad från oss vanliga seglare verkar de ha en förkärlek för just kryss och det ser riktigt roligt ut när de kommer kryssande över vattenytan mot vågor och vind. Ibland unndrar jag om de inte har bättre höjdtagning än oss.

 

Just nu:

27 57 N

52 44 W

3 knop i 140 gr

Mot Azorena dag 8

Allt under kontroll här ute på den öde Atlanten någon enstaka fågel har setts och även portogisiska örlogsmaneter som kryssat förbi oss. Blandat väder fr 8 till 3m/s, regn idag och 23 gr i vattnet.

Just nu:

27N46

57W31

kurs 44 gr för motor/segel

Mot Azorerna, dag 6

Det har varit dåligt med vind den senaste tiden och vi har fått gå för motor en del. Allt är bra i övrigt.

Vi säger Grattis på födelsedagen till  Martin (Stinas bror) i efterskott

 

Just  nu:

25N 35,66

59W 50,77

kurs: 43 grader

fart: 4 kn

Mot Azorerna, dag 3

Vi lämnade St. Martin Söndag 15/5 och har nu varit på våg i tre dagar. Vädret har varit blandat men vi har gjort god fart. Allt är bra med oss även om de första dagarna alltid är lite jobbiga.

 

Just  nu:

22N 40,19

61W 25,78

kurs: 25 grader

fart: 5,5 kn

Mot Azorerna

Nu har vi väntat tillräckligt länge på vind - prognosen har ljusnat något men ser fortfarande inte kanonbra ut, de senaste dagarna har vi känt på vad vindstilla innebär och det har det inte varit mycket av under resan. Det har varit totalt vindstilla här i Simson Bay på St Martin svetten har konstant runnit och vi har inte haft tid att gå och bada, här i lagunen där vi ligger töms för mycket sepsitankar för att det ska kännas trevligt att bada...
Det är ca 2360 Nm till dom små Azoreöarna och vi hoppas att vi skall kunna göra ett snitt på 100 Nm per dag vilket gör att vi ställer in oss på 25 dagar till havs. Våra waypoints som vi kommer att försöka sikta emot är:

Wp1: 29N 59,83 ; 59W 59,78
Wp2: 34N 03,35 ; 50W 01,90
Wp3: Horta på ön Faial, Azorerna

Dom kan ändras om vindarna ändras…

Vi har fyllt båten med vatten – 130 liter i vår tank och 45 liter i flaskor. Diesel har vi fått ihop till totalt 240 liter med hjälp av fyra 20 liters extra dunkar och 16st 5 liters flaskor och det skulle med all säkerhet behövas mer…

Imorgon lördag den 14:e åker vi oavsett vind. Vi vet enligt prognoser att vinden är på gång i början av nästa vecka så vi räknar med att plocka upp den där ute.

Idag fredag gör vi den sista mat handlingen med färskvaror grönt och lite kött. Checkar ut från St Martin och byter ankringsplats för att ligga sista natten i Marigot Bay där det är mer bad vänligt. Det blir ett sista dopp här i det 28 gr. vattnet, sen väntar något kyligare badtemperaturer.
Det ska bli härligt att få komma iväg vi är båda bra trötta och lätt uttråkade av att ligga för ankare här. Vi hoppas på en snabb och smärtfri segling till Azorerna och kommer att göra korta inlägg under överfarten. Vi kommer också ha tid att summera Karibien och göra en tio i topp lista över vad vi tyckt varit bäst och sämst, som vi lägger ut när vi anländer Azorerna.

Marinan där Andreas kommer springande

Tanknings stationen

Tanknig av diesel

Färdigtankat...

och bunkring av mat...

och vatten

St. Martin - Avgångshallen

Nu har vi varit på St. Martin en vecka. Innan vi seglade hit spenderade vi fyra nätter på den lilla vulkanön Saba med ca. 2000 invånare - den är känd för sin fantastiska dykning, så det blev tre dyk där och det blev dom bästa dyken i Karibien - klart vatten varierat fisk- och korallutbud.

Vad gör man på en avgångshall - köper taxfree, dricker drinkar, kollar in flygen - ja, bland annat har vi gjort det. Sen har vi lagt dryga dagen på att byta oljor och filter i motorn och förhoppningsvis har vi fått diselfiltret tätt efter en andra isärtagning...
En hel dag har gått åt till att handla mat, vi bunkrar för 30 dagar men hoppas vi kommer fram efter 25, det blir en hel del konserver, 15 liter mjölk och lika mycket juice, 5 kg pasta etc... Vi har även hunnit med att hyra bil med s/y Olivia, som är våra genomtrevliga grannar också här i Simson Bay. Att se hela St Martin på en dag var inte några större problem då den inte har mycket att erbjuda - någon liten strand remsa, ett 1700-t fort med bra utsikt och ett antal affärer i Philipsburg. Båtsaker och elektronik är momsfritt men inte tok billigt för det och även fast USdollarn, som är valutan på den Hollänska sidan av ön, är låg så gör det att t.e.x en Mac dator kostar samma som hemma ungefär. Igår var vi på det roligaste St Martin har att erbjuda - att bli bort blåst av en jumbojett - vi stod uppradade ca 40 m bakom jettplanet och höll i staketet när planet varvar upp fick vi en mega föning av håret - varmt och blåsigt som gjorde att man gärna inte släppte taget om staketet.

Avgångstiden till Azorena för våran del är för närvarande oklar. Högtrycket över Azorena har inte stabiliserat sig ännu vilket gör att vind och väder är svårbedömt, det är fortsatt svaga vindar här nere medan det är hårt väder uppe vid Bermuda. Många seglare har legat och väntat bl.a en hel del svenskbåtar och hamnfrossan gör att folk börjar lätta ankare och ge sig iväg trots det halv danna vädret. Det är disel som gäller när man ska segla över, vissa mäter diselmängden i kubik medan vi siktar på att få med oss 200 liter som vi bl.a har i 5 liters begagnade vattenflaskor.

Dykning var största anledningen till att vi seglde till Saba. Vilket vi inte ångrade :-). Här är vi på väg ut andra dagen.

Vi tog även en titt på Sabas inre/övre värld. Saba är en liten ö vars topografi helt domineras av öns vulkaniska aktivitet. Man har försökt bryta svavel på ön men det blev aldrig någon succe p.g.a. att det var för svårt att få ner "malmen" till fartygen.

När vi kom till St. Martin så la vi ankare bredvid vår vänner på Olivia och där ligger vi än idag. Bättre grannar kan man inte få.

Det ligger en del andra mindre båtar här i lagunen som är känd för Mega Yacht centret i karibien... Bl.a. världens största enmastade segelbåt. Den ser precis ut som en vanlig segelbåt bara att allt är ohyggligt stort.

Vi räknar med att få gå en hel del för motor så bland det första vi gjorde på St. Martin var en stor genomgång av motorn som nu är "fit for fight".

30 dagar bunkrar vi mat för även om vi hoppas att det inte skall behöva ta så lång tid. Det blir en del konserver att fylla kölsvinet med.

Det blir en hel del turer med jollen hit och dit.

Kort paus i bunkringen.

Lokala nöjet. Det gäller att hålla i stängslet när jumbojet planen drar på för fullt.

och som vanligt bryr ingen sig om skyltarna ;-)

Planen landar precis ovanför en strand och de kommer lååågt.

Nu har vår flagga som vi köpte ny i svedala givet upp och det var dags för en ny, tyvärr i något mindre format.

Nytt sjökort har vi också satt upp inför överfarten.

Barbuda

Efter Antigua Classic Regatta slog vi följe med S/Y Olivia med Petter, Louise och Isabelle till Barbuda. Barbuda är kännt för att inte vara så exploaterat och för sina fantastiska stränder, något som vi helt klart håller med om. Maken till stränder har vi inte sett och de var i princip helt tomma!.
Det blev fyra dagar med strandbad, strandsnorkling, strandboulé, strandgrillning ja ni förstår... :-)

Barbuda sett från Nada's masttopp (Stina är fotograf)

Rundtur med Petter, Louise och Isabelle, det var vindstilla och mycket varmt så all skugga var välkommen.

Hrmm, ja vad gör man inte för en sjysst koksnöt.

Återstår bara att få upp den...

De yngre barnen race'ar åsnor (dessa går vilda på Barbuda)

De äldre race'ar hästar

Boulé turnering på stranden

Ännu en härlig dag går mot sitt slut på Barbuda

Land of Sea and Sun är ett passade epitet på Antigua och Barbuda. Barbuda är helt klart en av våra favoriter i karibien